Dan före dan före valdan!

Jag peppar mig med den här underbara musiken i lurarna, och tar mig idag till det vi lite skämtsamt brukar kalla ”Pirate City” – Uppsala. Där har Ung Pirat sitt kansli och många eminenta aktiva pirater där har lett till fler eminenta aktiva pirater. Dock är jag inte där för att främst träffa aktiva pirater, utan mer komma ifrån lite stress, sätta upp lite affischer – och gå och se Stiffy spela på Etage. Stiffy var schysst mot mig och spelade på Parley här i stan, det ska bli kul att se honom igen. :)

Såhär några få dagar innan riksdagsvalet går av stapeln väljer jag att summera lite nyheter och debatter som cirkulerat den senaste veckan. Jag börjar med att återigen konstatera det faktum att rättssäkerheten är avskaffad när det kommer till fildelning. Värt att nämna är striden mellan operatören Ephone och ett antal förlag – där Ephone förlorade i tingsrätten men vann i hovrätten. Det kommer dröja innan fallet kommer upp i Högsta domstolen, eftersom man väntar sig svar från EU-domstolen.

Det är Ephones advokat som anfört att Ipred-lagen är underordnat EU:s datalagringsdirektiv och datakommunikationsdirektiv, vilket han hävdar skulle innebära att uppgifterna inte får lämnas ut. (100916 – Computer Sweden)

Det ska bli intressant att se vad domstolen säger, men det lär dröja ett bra tag innan beslut är taget där. Byråkrati och krånglighet ter sig vara EU:s ledord – som i fallet med vår folkvalda Amelia Andersdotter, som skrev senast i augusti om varför hon inte fått börja arbeta som EU-parlamentariker.

En mer glädjande sak är att vi i Piratpartiet äntligen får offentligt medhåll av experter, genom t.ex. Janne Flyghed som är professor i kriminologi på Stockholms universitet. Han menar att Bodström (s) är motsägelsefull när han kritiserar FRA-lagen men inte Datalagringsdirektivet:

Rättsstatens integritetsskydd ställs åt sidan för att gynna brottsbekämpningen så att framtida brottsoffers integritet skyddas. Självklart ska medborgarna skyddas mot att bli utsatta för brott, men inte till priset av att rättsstatens fundament urholkas. Medborgarnas skydd mot statsmaktens insyn i privatlivet är en av hörnstenarna. (100914 – Svenska Dagbladet)

SVT rapporterar en föga förvånande nyhet – att polisen inte lägger ned resurser på att jaga fildelare, utan att det är intresseorganisationerna själva som jagar och närmast skapar en förundersökning att sätta i händerna på polismakten. Det är Antipiratbyrån som lämnar in flest ”anmälningar”, där är jag inte heller särskilt förvånad. Det känns inte särskilt bra när upphovsrättsinnehavare springer runt och leker hobbypolis – Antipiratbyrån är ingen statlig myndighet och har inget krav på insyn i vad den gör. Det betyder potentiellt att de kan kränka andra människor, förstöra folks liv och inskränka på deras integritet och trygghet. Jag citerar Paul Pintér, nationell samordnare för polisenheten för immaterialrättsliga brott (ni vet, den där specialtruppen som Alliansen gav resurser till):

”-Det finns ju inga speciella lagar för dem som begränsar dem på det sättet som hos en polis. En vanlig människa kan ju utföra brottsprovokation och bevisprovokation utan problem. Men absolut inte en polis.”

Men det finns hopp! Bland de verkliga skaparna, inte bara de som äger rättigheter, finns det många som förstått den nya utvecklingen och inte har något problem med att mellanhänderna dör ut. IDG bloggar idag om att regilegendaren Jean-Luc Godard finansierar en åtalad fildelares juridiska kamp. De passar på att länka till bästaste piratbloggaren Opassande, där hon resonerar kring att fildelning inte är skadligt. Rock on, folks! :)

Vill du höra och se intressanta diskussioner kring rättssäkerhet, integritet och fildelning, rekommenderar jag två saker; #1: Anna Troberg (pp) vs Thomas Bodström (s), som får frågan ”Varför är inte integritetsfrågorna heta i årets valrörelse?”, i SR:s Studio Ett.
#2: SVT Debatt, Rick Falkvinge (pp) vs Johan Pehrson (fp), debatt och eftersnack, där Dexion visar vad hon går för!

Nu ska jag kliva in i duschen och förbereda min resa! Vi ses offline! :)

Gästinlägg: Toni Cherfan

Med inspiration från Hannas tal på Freedom not Fear 2010:

Innan Hanna lämnade datorn för Humlegården skrev hon att hon skulle fixa sitt tal utan att skriva ner det först. Jag tänker följa efter och göra samma sak med den här inlägget utan att tänka på att få det perfekt.

Före Piratpartiet dök upp 2006 var jag starkt politiskt neutral. Jag brydde mig sällan om ämnet alls och jag trodde heller aldrig jag skulle göra det. Nu under valåret gör jag inget annat än att gå runt och prata om Integritet, Kultur och Kunskap.

Jag minns 11 September 2001, om än är minnet svagt men jag minns så väl hur alla plötsligt talade om en enda händelse. Jag minns hur alla plötsligt blev säkerhetsnarkomaner för att vi behövde skydda oss mot att inte också själva bli attackerade, det liksom låg i luften. Jag var bara 8 år vid den här tiden.

Inte långt därefter inträffade mordet på Anna Lindh. Jag får erkänna att jag inte visste mycket om henne och inte brydde mig särskilt mycket heller, men när Hanna säger att våra politiker övervakas idag mer än någonsin sen den händelsen är jag inte förvånad. Det är naturligtvis djupt tragiskt att hon dog, men problemet är inte bara att vår utrikesminister mördades utan att hon tar med sig samhället i döden!

Sammantaget innebär det att våra politiker får genomgå en slags härdande kraft för att slå ifrån sig den här övervakningen. Man måste liksom passera testet för att få makten. Hanna har bevisat för mig att hon inte tar det här längre och att hon i själva verket kan vara bra mycket bättre än så! Starkt jobbat!

Vad jag efterlyser det här riksdagsvalet är inte bara att Piratpartiet kommer in i riksdagen och därmed för med sig de frågor som är grundläggande för ett demokratiskt styrelseskick. Det handlar om mer än så. Det handlar om att få slut på det politikerförakt som den här övervakningen skapar, för politiker är inte supermänniskor med ett hjärta av stål – tvärt om! Vi behöver fler politiker som inte gömmer sig bakom retorik och partipropaganda som ingen begriper, vi behöver människor som öppet visar vilka de är. Vi behöver människor som vågar erkänna att de har fel och vågar göra om och göra rätt för sig – vi behöver Piratpartiet!

Freedom not Fear 100911 – Humlegården, Sthlm – bildbeviset

Ipred och hoten

När jag var på Dreamhack S2010, en av världens största lanfestivaler, träffade jag en sjutton år ung kvinna som var väldigt engagerad. Inte i mitt parti eller ungdomsförbundet, men på en rent privat nivå.

Hon berättade själv att hon ofta brukar prata med vänner och bekanta om vår politik och vad vi vill, och det märktes dessutom på henne när vi pratade. Hon stod med oss i vår monter och pratade ett bra tag, och hon nämnde att hon fått ett brev där det stod att hon var misstänkt för upphovsrättsbrott, alltså fildelning. Jag såg till att ordna kontaktuppgifter till henne för att kunna prata när vi inte var mitt i vimlet, och tyvärr visade det sig nu att hon slängt brevet. Det är nog mer vanligt förekommande med dessa varningsbrev (även kallade hotbrev) än vad vi vet, mörkertalet måste vara stort. Det vanligaste, som nog jag också skulle gjort om jag inte var insnöad pirat – är att sluta vara uppkopplad så mycket och slänga brevet.

Så den unga kvinnans val förstår jag, men vad är det jag inte förstod?

17 år gammal. En tonåring, inte myndig. Det är möjligt att åtala henne för brott om man skulle misstänka henne – men hur har hon kunnat bli abbonentsinnehavare?

Sen när kan en omyndig person i Sverige ingå ekonomiska avtal såsom en vuxen?

– Stod det ditt namn på kuvertet? Allvarligt?
– Och du heter inte ungefär likadant som din mamma?

Jag minns inte vilken pirat som sa vad, och kan inte lova att citaten är exakta – men det är så jag minns händelsen, som ter sig sorglig, rättsosäker och allmänt hemsk.

Jag tänker tillbaka till min tid på gymnasiet, och hur lite jag egentligen visste om mina juridiska rättigheter. Jag föreställer mig själv som tonåring, en söndagkväll i soffan, funderandes över mina livsplaner. Något stör…Tänk om de hittar mig, tänk om jag får fler brev? Tänk om jag får leva resten av livet med att vara skyldig samhället miljontals kronor?

Den känslan biter sig fast. Så snälla, spara era brev. Via nätet kan vi kommunicera, lära varandra om vilka rättigheter vi har och vad vi ska göra för att få fler att förstå att fildelning för privat bruk inte är skadligt. Inte samhällsekonomiskt, inte kulturellt.

Tillsammans är vi starkare.

DreamHack Magazine Summer 2010

Jag snubblade över en tidning idag, och kom på att jag hade tänkt skriva av intervjun ur DreamHack Magazine Summer 2010. Here it goes:

1: Är datorspel kultur?

Självklart! Det är ett uttryck för skapande, både hos speldesignern och spelaren. Det är underhållande att ägna sig åt, vilket också passar bra in i begreppet kultur. Alla faktorer finns där, även om jag kan önska att datorspel fick högre kulturell status.

2: Ska datorspel användas i skolundervisning?

Ja! Undersökningar visar att datorspel underlättar inlärningen, eftersom eleven får lära sig visuellt. Det finns spel framtagna för barn med t.ex. läs- och skrivsvårigheter. Spel utvecklar också social förmåga eftersom de kräver samarbete, och man har hittat samband mellan datorspelande och hög IQ.

3: Hur vill ni stötta den svenska datorspelsindustrin?

Vi tror på kreativa försäljningsmodeller – bra produkter får betalt av användaren, och nya modeller med expansioner och betalning av speltid ger bra resultat. Vi vill förbjuda DRM, som hindrar dig från att kopiera produkten, även om syftet är sån användning som är tillåten enligt upphovsrättslagen.

4: E-sport – är det sport?

I främst Asien har datorspelandet fått en sportslig stämpel. Med definitionen av ”sport” kräver fysisk aktivitet. Däremot skulle jag bli överlycklig om spel fick samma status som sport i Sverige. Datorspel är en meningsfull syssla för många och det bör uppmuntras!

5: Varför ska en vanlig dreamhackare bli medlem hos er?

Vi är det enda parti som står upp för din rätt att konsumera kultur, för din rätt att slippa bli övervakad i ett storebrorssamhälle. Vi som lever en stor del av våra liv på nätet ska inte diskrimineras, lagen ska gälla även på internet. Fildelning är något bra och därför bör upphovsrätten förändras.

Soliga Karlstad

På nationaldagen var jag på besök i Karlstad, för att tala under deras event, SuperKarlstad. Lokalpressen var nyfikna, och jag fick fördelen att träffa en hel del trevliga pirater. Ett extra tack till Daniel Brånn för sängplatsen :) Det bjöds på musik också!

Nu känns det att valkampanjen är igång på riktigt! Den här veckan åker jag till huvudstaden för att delta i flyersutdelning, spela in videoklipp till vår youtubekanal och till slut åka med Johan till DreamHack, dvs Jönköping. Kanske hinner jag klämma in en träff med Marit, vår eminenta distriktsledare, och delta i manifestation under årsdagen av FRA-omröstningen? Det kommer bli super :)

Jag följde med spänning valen i Nederländerna och Belgien. Kul att se hur stor piratrörelsen är, just nu tar jag det lugnt för att ladda kampanjbatterierna. Men kom ihåg att även den minsta av insatser hjälper Piratpartiet in i riksdagen!

Valkompassen och attityderna

SvD:s valkompass har diskuterats en hel del i bloggosfären. Diskussionen har mest handlat om att folk inte känner igen sig i resultaten. Vänsterpartiet verkar ha starkast övervikt, medan Piratpartiet, Feministiskt Initiativ och Socialdemokraterna verkar ha vägt alltför lätt i testet. När Makthavare.se analyserade kompassens uppbyggnad kom de fram till att det i princip är omöjligt att bli piratpartist eller socialdemokrat i testet.

Alfsson, Sverigedemokrat, menar på att folk inte förstått deras politik och att det har blivit rabalder kring valkompassen just för att så många blivit SD-sympatisörer i testet. Men han missar en väsentlig sak -även om en kan hålla med ett parti i många frågor, så kan andra frågor göra att en inte kan tänka sig att rösta på det partiet alls. Tydligaste exemplen för mig är Sverigedemokraterna och deras flyktingpolitik, men även Folkpartiet och deras skolpolitik.

Trots att någon säger sig ha lyckats bli pirat i slutresultaten genom att följa vårt partiprogram, så lyckades inte jag när jag försökte alldeles nyss. Problemet blir såklart också att vi har valt att pröva vågmästarstrategin, som innebär att vi ”tar över” åsikter från vår allians i de frågor som vi inte tar ställning i. Den bästa uppbyggnaden torde vara där man får prioritera, säg att man skulle få potter att lägga poäng i, med en begränsad mängd poäng. Ta mig som exempel, jag har en åsikt i många frågor men driver bara piratfrågor. Jag röstar pirat eftersom jag prioriterar de frågorna högre än alla andra. Grundläggande demokrati behövs först, sen kan vi börja tala om modeller för bästa finanisering av välfärd, försvarets roll i ”neutrala” Sverige eller invandrarfrågan.

Min partikollega Mikael Nilsson lanserade en egen version av kompassen, som folk verkar känna sig mer trygga med. För mig blev inte resultatet slående annorlunda, skillnaden i sig var dock viktig för mig, eftersom Piratpartiet tog över den position Sverigedemokraterna fick när jag svarade på SvD:s hemsida.

Sen finns det lite mer kritik man kan måla upp mot kompassen, men så är det alltid med tester och undersökningar – det är inte lätt att inte leda någonstans i frågorna. Som exempel i det här testet är påståendet ”Buggning krävs för att bekämpa terrorism.” Jag tycker buggning av misstänka behövs, men inte buggning av hela befolkningen. Alltså skulle jag som piratpartist helt kunna hålla med om ett påstående som är starkt kopplat till hela vårt principprogram.

Allt du läst hittills skrev jag igår, men inlägget blev aldrig avslutat. Jag visste att Mikael satt och slumpkörde SvD:s test, och kände att han nog tänkte redovisa resultatet snart. Så imorse läste jag nyheten om att valkompassen systematiskt missgynnar Piratpartiet.

Jag tror absolut inte att det är med flit, det är bara dålig matematik bakom testet. Kent Persson (m) ”tycker egentligen det är helt ointressant och förstår inte poängen med den.” Poängen är, Kent, att alla inte är helt säkra på vad de vill rösta på. Alla har inte tid och energi att engagera sig så mycket som du och jag. Däremot tycker de säkerligen att det är viktigt att rösta, vilket jag tycker är positivt.

Tommy Möller, som är en av två statsvetare som konstruerat testet, har en otroligt nedlåtande attityd när han intervjuas om hur uppbyggnaden ser ut:

Jag anser inte att det är fel på frågorna eller viktningen. Jag tror det beror på att deras åsikter i just de här sakfrågorna stämmer mer överens med ett annat parti än vad de själva ”tycker”.

Så statsvetaren bedömer det som att största delen av Sveriges väljare, däribland en hel del politiskt engagerade bloggare, missuppfattat alternativt aldrig tagit reda på var deras parti står i sakfrågorna. Skrämmande attityd, verkligen.

Rösta pirat i september!