Dan före dan före valdan!

Jag peppar mig med den här underbara musiken i lurarna, och tar mig idag till det vi lite skämtsamt brukar kalla ”Pirate City” – Uppsala. Där har Ung Pirat sitt kansli och många eminenta aktiva pirater där har lett till fler eminenta aktiva pirater. Dock är jag inte där för att främst träffa aktiva pirater, utan mer komma ifrån lite stress, sätta upp lite affischer – och gå och se Stiffy spela på Etage. Stiffy var schysst mot mig och spelade på Parley här i stan, det ska bli kul att se honom igen. :)

Såhär några få dagar innan riksdagsvalet går av stapeln väljer jag att summera lite nyheter och debatter som cirkulerat den senaste veckan. Jag börjar med att återigen konstatera det faktum att rättssäkerheten är avskaffad när det kommer till fildelning. Värt att nämna är striden mellan operatören Ephone och ett antal förlag – där Ephone förlorade i tingsrätten men vann i hovrätten. Det kommer dröja innan fallet kommer upp i Högsta domstolen, eftersom man väntar sig svar från EU-domstolen.

Det är Ephones advokat som anfört att Ipred-lagen är underordnat EU:s datalagringsdirektiv och datakommunikationsdirektiv, vilket han hävdar skulle innebära att uppgifterna inte får lämnas ut. (100916 – Computer Sweden)

Det ska bli intressant att se vad domstolen säger, men det lär dröja ett bra tag innan beslut är taget där. Byråkrati och krånglighet ter sig vara EU:s ledord – som i fallet med vår folkvalda Amelia Andersdotter, som skrev senast i augusti om varför hon inte fått börja arbeta som EU-parlamentariker.

En mer glädjande sak är att vi i Piratpartiet äntligen får offentligt medhåll av experter, genom t.ex. Janne Flyghed som är professor i kriminologi på Stockholms universitet. Han menar att Bodström (s) är motsägelsefull när han kritiserar FRA-lagen men inte Datalagringsdirektivet:

Rättsstatens integritetsskydd ställs åt sidan för att gynna brottsbekämpningen så att framtida brottsoffers integritet skyddas. Självklart ska medborgarna skyddas mot att bli utsatta för brott, men inte till priset av att rättsstatens fundament urholkas. Medborgarnas skydd mot statsmaktens insyn i privatlivet är en av hörnstenarna. (100914 – Svenska Dagbladet)

SVT rapporterar en föga förvånande nyhet – att polisen inte lägger ned resurser på att jaga fildelare, utan att det är intresseorganisationerna själva som jagar och närmast skapar en förundersökning att sätta i händerna på polismakten. Det är Antipiratbyrån som lämnar in flest ”anmälningar”, där är jag inte heller särskilt förvånad. Det känns inte särskilt bra när upphovsrättsinnehavare springer runt och leker hobbypolis – Antipiratbyrån är ingen statlig myndighet och har inget krav på insyn i vad den gör. Det betyder potentiellt att de kan kränka andra människor, förstöra folks liv och inskränka på deras integritet och trygghet. Jag citerar Paul Pintér, nationell samordnare för polisenheten för immaterialrättsliga brott (ni vet, den där specialtruppen som Alliansen gav resurser till):

”-Det finns ju inga speciella lagar för dem som begränsar dem på det sättet som hos en polis. En vanlig människa kan ju utföra brottsprovokation och bevisprovokation utan problem. Men absolut inte en polis.”

Men det finns hopp! Bland de verkliga skaparna, inte bara de som äger rättigheter, finns det många som förstått den nya utvecklingen och inte har något problem med att mellanhänderna dör ut. IDG bloggar idag om att regilegendaren Jean-Luc Godard finansierar en åtalad fildelares juridiska kamp. De passar på att länka till bästaste piratbloggaren Opassande, där hon resonerar kring att fildelning inte är skadligt. Rock on, folks! :)

Vill du höra och se intressanta diskussioner kring rättssäkerhet, integritet och fildelning, rekommenderar jag två saker; #1: Anna Troberg (pp) vs Thomas Bodström (s), som får frågan ”Varför är inte integritetsfrågorna heta i årets valrörelse?”, i SR:s Studio Ett.
#2: SVT Debatt, Rick Falkvinge (pp) vs Johan Pehrson (fp), debatt och eftersnack, där Dexion visar vad hon går för!

Nu ska jag kliva in i duschen och förbereda min resa! Vi ses offline! :)

Annonser

Freedom not Fear 100911 – Humlegården, Sthlm – bildbeviset

Gästinlägg: Mattias Bjärnemalm

Idag gästbloggar en av de mest viktiga pusselbitarna i piratpusslet, här på min blogg, Mattias Bjärnemalm. :)

~~~~~~~~~~~~

Det här är tolfte dagen i min gästbloggsturné som jag kör fram till valet hos olika pirater runtom i landet. När jag började det hela var det för att kompensera för att jag missar valkampanjen hemma i Sverige, men nu ville det sig annorlunda, så idag är jag på väg hem till Sverige i en bil. Och jag kommer stanna där till efter valet. Så om du behöver hjälp med planering eller problemlösning när det gäller valarbete nu under sista veckan kan du alltid ringa mig på 0704-385046 och se om jag inte kan bidra med några goda råd. Det brukar jag alltid uppskatta att få göra :-) Idag tänkte jag dela med mig lite tankar kring hur man gör för att få medlemmar att bli aktiva inom piratrörelsen.

Det första steget för att få någon aktiv är att möta dem ansikte mot ansikte. Det är i vissa fall väldigt enkelt. Ibland dyker det upp nya ansikten på piratfikor, affischeringsrundor eller möten. Dessa är i stort sett alltid villiga att bli aktiva om man bara uppmuntrar dem en smula. Bara att faktiskt dyka upp visar ju på det. En annan grupp som är förhållandevis enkel att få aktiva är de som kryssar i att de vill bli aktiva när de blir medlemmar. Det genererar ett ”officer volunter”-mail till funktionärer där personen bor, och så fort du får ett sådant mail inom ditt område bör du helt enkelt slå en signal till personen och stämma ett möte. Antingen så att du får personen att komma på ett redan inplanerat möte med lokala pirater, eller, ännu hellre, så bör du avvara tid för att möta den nya medlemmen på tu man hand. Hör dig i så fall för när du ringer upp angående vad han/hon sysslar med till vardags, personens och lite vad han/hon är intresserad av att hjälpa till med. För då kan du lätt tänka ut ett par uppslag kring vad personen kan tänkas vilja hjälpa till med och ha klara när ni väl träffas.

Men ofta så kommer det inga sparvar flygande utan det faller på dig att hitta personer som inte vet om att de vill bli aktiva och få dem att inse detta. Det är givetvis en aning knepigare, men inte egentligen ett direkt omöjligt problem. Antingen kan man lösa det genom att värva någon man känner som man får aktiv, eller så får man helt enkelt söka bland våra passiva medlemmar. Ett sätt att göra det är att ordna lite sociala aktiviter som inte kräver något av deltagarna. Klassiker är piratfikor eller piratöl. Se till att hålla det regelbundet och informera om träffarna via mail, i partiets forum och som events på facebook. Förr eller senare kommer det trilla in en ny person, och då kan arbetet med att få honom/henne aktiv börja. I vissa fall är det första personen säger ”jag vill bli aktiv, hur gör jag?”. Ge då genast tre förslag på vad personen kan hjälpa till med och saken är klar. Undvik gärna att formulera det som ”du kan bli ansvarig för X” utan säg i stället: ”du kan gärna hjälpa till med X”. Många människor skyr ordet ansvar även fast de är väldigt bra på att ta på sig ansvar om man lägger fram det på ett annat sätt.

De svårare fallen är dock de som inte själva tar initiativ till att engagera sig kring något speciellt. Då gäller det att kallprata med personen tills du lyckats ta reda på något intresse som sammanfaller med något behov för partit lokalt. Här gäller det att vara observant och verkligen lyssna på personen, istället för att försöka pressa in honom/henne i någon förformatterad ansvarspost eller uppdrag. Utgå istället alltid utifrån individens intressen, och fundera ut hur de sammanfaller med partiets behov. Börja sedan med babysteg. Om du har en ny fikadeltagare som vill prata lite kring ett ämne fungerar det oftast utmärkt att be denna att kolla upp lite mer kring ämnet och informera er andra på nästa möte (exempel på ämnen som jag stött på att folk frågat efter är lagstiftning på olika områden, kommunala bestämmelser kring det ena eller det andra som rör hur man kan kampanja eller bara något så enkelt som vad partiet och dess företrädare har sagt kring ett visst ämne). Även om du själv vet exakt var du ska kolla upp det personen frågar efter är det bättre att du lägger det på den nyfikne. För den kommer inte se informationsletandet som ett jobb utan som en positiv utmaning. Och om du får honom/henne att ta på sig att informera om saken på nästa möte har du även fått personen att ta på sig att dyka upp på minst ett möte till, utan att han/hon ens har reflekterat över det.

Ta även alltid och byt mobilnummer med nya personer som dyker upp. Chansen att de ska ringa dig angående partifrågor ökar oerhört om de har fått ditt nummer av dig personligen och inte behöver kolla upp det i ett utskick. Samtidigt upplevs du även som mindre främmande för dem när du ringer dem senare om de redan har ditt nummer inlagt i sin telefon. Följ sedan upp efter mötet med ett samtal där du påminner om vad du fick dem att ta på sig att kolla upp, samtidigt som du erbjuder dig att hjälpa till om det skulle vara något problem samt påminner om nästa möte. Väl inför nästa möte skickar du sedan ett sms dagen innan eller samma dag där du dubbelkollar så de tänker dyka upp. Ett sådant sms är precis vad som behövs för att påminna dem om att det är möte på gång. Det vanligaste skälet att en person inte kommer på det andra mötet är nämligen att de glömt bort det. När de sedan väl dyker upp gäller det att följa upp på det du bad dem kolla upp, och berömma dem rikligt om de kommit ihåg att ta tag i det. Har de missat att kolla upp eller göra det du bad om är det bara att be dem göra det till gången efter istället. Nästa steg är att få dem att ta på sig lite mer ansvar. Fortfarande bör du undvika att prata om formella poster som kommunledare/vice kommunledare utan snarare prata antingen om specifika områden (exempelvis:”du kan inte tänka dig att hålla lite koll på vallokalerna i din del av stan? Det skulle verkligen behövas, och du passar ju perfekt för det eftersom du bor i det området”) eller så ska du hålla dig väldigt allmän (exempelvis: ”jag behöver någon att bolla tankar och ideer med som inte redan är upptagen med masssa andra uppdrag i partiet, tror du att det är något du skulle kunna hjälpa till med”). När de väl svarat ja till något liknande ovanstående exempel kan du förklara att för att det ska fungera enklast så kommer du lägga in dem som funktionärer i vårt medlemsregister, så de får utskick som kan vara bra för dem, samt en mailadress tilldelad till sig. Om du kommit såhär långt utan problem så har du lyckats skapa en ny aktiv, och då gäller det bara att hålla kontakten och bygga upp en personlig relation mellan dig och den nya aktiva.

Se samtidigt till så att andra aktiva och den nya personen byter namn och nummer med varandra. På så sätt känner sig personen mer inkluderar i gänget, fler kontaktytor skapas och du undviker att all kommunikation går genom dig. Är du den enda aktiva i din kommun är det bara att introducera den nya till de aktiva i grannkommunen, eller till din valkretsledare eller egentligen vilken annan pirat som du har i ditt kontaktnät. I värsta fall, om ingen annan finns att tillgå, kan du alltid sätta dem i kontakt med mig. Jag gillar att lära känna nytt folk. Är de däremot ovilliga att ta på sig något konkret ansvar trots att du lindar in det så gäller det att vara tålmodig och bida sin tid. En del personer tar helt enkelt längre tid på sig innan de involverar sig på allvar. Det är då bara att upprätthålla kontakten och se till så de påminns om att det finns saker de kan engagera sig i om de vill. Lägg till dem på facebook och skype och bjud in dem i de partigrupper och chattar som du själv är med i. Få andra aktiva att börja prata med dem och introducera dem för fler i partiet. Om du tycker att ovanstående känns stort och motigt och du inte är van vid att syssla med rekryterings/aktiveringsverksamhet så kan egentligen mitt budskap kokas ner till följande: Hitta potentiella aktiva och få dem att dyka upp på något möte. Var sedan noga med att se dem och lyssna på dem och fundera på hur deras vilja och intressen sammanfaller med de behov som partiet har.

Utgå aldrig utifrån vad partiet behöver för stunden, utan utgå alltid i första hand utifrån vad personen kan tänkas vilja bidra med. Och var tålmodig och tänk långsiktigt. Det absolut bästa med det hela är att om du gör allting rätt så kommer du inte bara ha skaffat dig en till aktiv pirat i din kommun.
Du kommer även ha skaffat dig en ny vän :-)

Imorgon fortsätter min gästbloggsturné på den visionära bloggen 2022. Håll utkik efter mig där!

Önskepresent: Frihet

Idag fyller jag ett kvartssekel. Trekvart kvar till 100, yay för mig! Gratulationer har jag fått så det svämmar över, trots att jag egentligen önskar mig något annat. Jag önskar mig ett mänskligare samhälle där jag kan få gåvor i form av handlingar och omtanke varje dag, där jag har kvar mina grundläggande demokratiska rättigheter – min yttrandefrihet, min personliga integritet, min rätt att röra mig och leva utan att censurera mig själv eller begränsa mitt liv utefter en rädsla.

Idag talar jag, mer eller mindre improviserat, på Freedom not Fear-demonstration i Humlegården i Stockholm (16-19). En talare har jag varit sen jag väl öppnade munnen efter ett antal levnadsår som en tyst, mammig, söt och blyg liten sak. När jag håller agitatoriska, retoriskt korrekta tal (såsom krävs ibland av en politiker), så kan jag nästan känna mig begränsad, instängd i retoriska regler – och jag saknar den mer fria berättande form som jag är van vid att tala i. Någonstans i funderingar över det här så bestämde jag mig, som perfektionist ut i tåtopparna, att inte skriva ett färdigt tal. Det skulle bara ge mig en värre huvudvärk.

Sen min sextonårsdag har vi sett den antidemokratiska, fascistiska kulturen och lagstifningen även breda ut sig över tidigare demokratiska länder. Kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen i år, kommer vi endast ha ett europeiskt land kvar som inte har högerextremister i lagstiftande och förslagsläggande församlingar. Det i kombination med fler och större lagstiftande och militära pakter, bilaterala avtal som ser till att utnyttja kapitalistiskt fattigare kontinenter – gör att jag faktiskt är ordentligt rädd. Jag är rädd för att vi rör oss mot ett reellt tredje världskrig. Redan nu bor jag granne med romer som inte ens för mig, deras vän, vågar erkänna att de är romer. Men jag förstår, och det gör mig ont att de slitits från sitt hemland efter att polismakten försökt dräpa fadern i familjen.

För mig är det nog. Tänk att under en kampanjturné träffa så många människor, och ett flertal gånger i officiella situationer, faktiskt blir rörd till tårar… Jag vet att jag inte kan rädda hela världen, men jag blir så otroligt rädd för de som har skygglapparna på. För deras skull också – illusionen av trygghet är inte lätt att skingra.

Det är nog med våld och fascistiska metoder som ”vapen mot terrorismen” . Antidemokrati och kapitalistisk makt och förtryck – varför börjar fler och fler regeringar förespråka samma sak som terroristorganisationer? Näe, vapnet måste vara samtalet, mötet. Vi måste jobba med alla medel vi har för att stoppa den här utvecklingen. Hoppas du tar mig i handen nu, för jag vill inte gå ensam i kampen.

Fred och kärlek <3

Några andra som håller min hand: Swartz, Johanna Julén, Amanda Brihed, Michael Gajditza

DreamHack Magazine Summer 2010

Jag snubblade över en tidning idag, och kom på att jag hade tänkt skriva av intervjun ur DreamHack Magazine Summer 2010. Here it goes:

1: Är datorspel kultur?

Självklart! Det är ett uttryck för skapande, både hos speldesignern och spelaren. Det är underhållande att ägna sig åt, vilket också passar bra in i begreppet kultur. Alla faktorer finns där, även om jag kan önska att datorspel fick högre kulturell status.

2: Ska datorspel användas i skolundervisning?

Ja! Undersökningar visar att datorspel underlättar inlärningen, eftersom eleven får lära sig visuellt. Det finns spel framtagna för barn med t.ex. läs- och skrivsvårigheter. Spel utvecklar också social förmåga eftersom de kräver samarbete, och man har hittat samband mellan datorspelande och hög IQ.

3: Hur vill ni stötta den svenska datorspelsindustrin?

Vi tror på kreativa försäljningsmodeller – bra produkter får betalt av användaren, och nya modeller med expansioner och betalning av speltid ger bra resultat. Vi vill förbjuda DRM, som hindrar dig från att kopiera produkten, även om syftet är sån användning som är tillåten enligt upphovsrättslagen.

4: E-sport – är det sport?

I främst Asien har datorspelandet fått en sportslig stämpel. Med definitionen av ”sport” kräver fysisk aktivitet. Däremot skulle jag bli överlycklig om spel fick samma status som sport i Sverige. Datorspel är en meningsfull syssla för många och det bör uppmuntras!

5: Varför ska en vanlig dreamhackare bli medlem hos er?

Vi är det enda parti som står upp för din rätt att konsumera kultur, för din rätt att slippa bli övervakad i ett storebrorssamhälle. Vi som lever en stor del av våra liv på nätet ska inte diskrimineras, lagen ska gälla även på internet. Fildelning är något bra och därför bör upphovsrätten förändras.

Soliga Karlstad

På nationaldagen var jag på besök i Karlstad, för att tala under deras event, SuperKarlstad. Lokalpressen var nyfikna, och jag fick fördelen att träffa en hel del trevliga pirater. Ett extra tack till Daniel Brånn för sängplatsen :) Det bjöds på musik också!

Nu känns det att valkampanjen är igång på riktigt! Den här veckan åker jag till huvudstaden för att delta i flyersutdelning, spela in videoklipp till vår youtubekanal och till slut åka med Johan till DreamHack, dvs Jönköping. Kanske hinner jag klämma in en träff med Marit, vår eminenta distriktsledare, och delta i manifestation under årsdagen av FRA-omröstningen? Det kommer bli super :)

Jag följde med spänning valen i Nederländerna och Belgien. Kul att se hur stor piratrörelsen är, just nu tar jag det lugnt för att ladda kampanjbatterierna. Men kom ihåg att även den minsta av insatser hjälper Piratpartiet in i riksdagen!

Parley, parley, parley!

Ikväll hade vi världens bästa Parley. Förvisso blev det ingen utbildning, och det kom inte så mycket folk till kvällen heller. Det var dessutom tunt med folk när vi delade ut flyers innan.

Men vet ni vad? Jag bryr mig inte. Jag ska berätta om de eminenta dj:s och artister som var med, en annan dag. Nu behöver jag vila kroppen.

Det är så skönt att det här projektet är över! Nu kan jag fokusera på det som är viktigt.
Riksdagen 2010.