Almedalen och rollspelen

Post-Almedalen reflekterar jag över myten om nyhetstorkan…kanske är det lätt att som journalist i sommarvärmen slappna av och skylla på en torka som inte finns? Ett flertal intressanta, viktiga nyheter har jag hittat på nätet. Men i prasselmedia smäller man upp helsidesbilder på Littorin. Man diskuterar en händelse man aldrig kommer veta om den inträffat, medan vissa försöker ta patent på gener, just i detta fall gener som medger högre risk för bröstcancer. Det inträffar nu, det är viktigt och det är verkligt.

Jag är inte intresserad av politikers bakgrund, utan om politikens framtid. Intressant är också att politikerna i Debatt i SVT var rörande överens om att alla har rätt till ett privatliv. Alla har rätt, trots att de dels är offentliga personer, att vara ifred. Låter det som tomma ord? Det är det – för detta är samma politiker som infört Ipred– och FRA-lagen, samma politiker som kommer införa datalagringen efter valet, om vi inte lyckas stoppa dem. De vill inte låta medborgarna ha sitt privatliv ifred, men tydligen ska de själva få behålla sitt.

Anders Mildner reflekterar också över tomma ord, och konstaterar att kulturisolationism har fått genomslag.

vad innebär egentligen hela den här utvecklingen för hur vi bör utforma upphovsrätten? Alla dessa väldigt komplicerade frågor skulle vi kunna ha en intressant politisk diskussion om. Det har vi inte. Istället är det som om vi har förflyttat oss tillbaka i tiden och än en gång fått för oss att det finns skapande genier som dänger fram mästerverk ur tomma intet. […] Visst finns det skillnader mellan partiernas program. Men den stora l-i-k-h-e-t-e-n är att blocken är tämligen samstämmiga i synen på vad en kulturskapare är.
Fyra år efter den massiva fildelningsdebatten har vi alltså en klar vinnare. Frågan är vad vi förlorar.

Almedalsveckan är mycket nätverkande, du träffar främst motståndare men även likasinnade. Varje möte bör resultera i en bloggkommentar, annars var väl visitkortet bortkastat?

Kulturskaparna anordnade open space under Almedalsveckan, där jag deltog i gruppen som samtalade kring musik. Det är intressant nu när kulturskapare själva organiserar sig, utan att mellanhänder som bolag är inblandade. Nu märks det att de man kanske tar för fiender tycker lika som oss i mångt och mycket. Pirater och kulturskapare tycker samma saker. Mellan varven fick vi se Operaimprovisatörerna, vilket var väldigt underhållande (däremot fick jag ingen info om hur jag kan stödja dem ekonomiskt).

Helt lika kan vi väl ändå inte tycka, isåfall skulle väl lagstiftningen hunnit ikapp? Kanske är det så att våra visioner om det nya kultursamhället inte ser likadana ut. En gemensam vision kanske är det enda som leder framåt? Johan Ronström, en klok 24-årig teatertekniker och musiker som satt med vid vårt bord, vänder på sojabiffen:

En av mina hjärtefrågor som jag delvis lyckades uttrycka är att mycket av ansvaret ligger hos arrangörer av musik. Hade man kunnat få skäliga gager och royalties så hade man inte behövt bero lika mycket på inkomster från rättigheter. Det är ju t.ex. osmakligt att kungahuset vid prinsessbröllopet ville anlita obetalda musiker. Detta är givetvis en bred facklig fråga. Jag skulle också kunna tänka mig att man med en skyddstid på 5-10 år skulle ställa högre krav på ersättning dessa år och faktiskt få betalt för sitt arbete. Men eftersom åsikterna går isär om vilken kontroll en “kulturskapare” (brr..) är berättigad till så är detta givetvis inte en acceptabel modell för rävarna. Jan drog en talande parallell till ett hus som han bygger som hans son inte skulle få bo i när skyddstiden tar slut.. Och när en kontra-parallell (!) drogs om att det kanske snarare är som en stol man bygger, och sedan säljer, och att det där inte finns nån kontroll så utbrast rävarna i kör “Men man säljer ju inte sin musik!”

Intressant, tål definitivt att tänkas på.

Tydligen har de liberala unga kvinnorna, Hanna Wagenius och Johanna Nylander, blivit infekterade av piratsjukan under veckan (om de nu inte var det redan). De skriver om förslaget från Copyswede, att lägga avgifter på hårddiskar och minneskort, såsom idag görs på brännbara media. Johanna kommenterar;

Att genom staten upprätthålla utdaterade system som konstgjord andning för en bransch som inte orkar anstränga sig själv, blir alltid fel.

Word, tjejen.

Camilla Lindberg lider nog också av piratsjukan. Vi skrattade gott åt min ”Bea-kupp” under Piratpartiets grillfest. Hon bar en piratpin i Debatt i SVT, jag hörde uttrycket ”att göra en Camilla”. Jag valde att göra en omvänd Bea istället, och ge henne ett gredelint kuvert istället för mitt visitkort.

”Alla gör vi misstag, tricket är att inte göra om dem igen!”, skrev jag. Hon blev glad.

Så är det under Almedalen, man träffar politiker som vanligtvis står i motsatt ringhörna och vissa undrar om ökade vänskapliga kontakter politiker emellan är ett hot mot vår demokrati. Jag tänker mig tvärtom, skapar vi dialog har vi lyckats med mycket.

Ett öppet demokratiskt samtal kan kännas långt borta i den virvlande EU-apparaten. Christian Engström kände sig häromdagen tvungen att lämna ett möte rörande ACTA, förhandlingar som fått kritik för att de förts bakom stängda dörrar. Christian lämnade rummet eftersom han skulle fått information som han inte fick tillåtelse dela med sig av.

Oj, det här blev långt och lite spretigt, och jag skulle kunna skriva ett långt inlägg med intern inriktning utöver det här, men jag låter bli. Kan juh säga att allt nätverkande under veckan fick spurt på tankarna kring den interna organisationen, den här gången var det våra arbetsgrupper jag klurade över. Men det får bli på en annan arena, Victoria har annars reflekterat bra kring Almedalen.

Nu är det bara resten av valrörelsen framför oss…gött mos!

DreamHack Magazine Summer 2010

Jag snubblade över en tidning idag, och kom på att jag hade tänkt skriva av intervjun ur DreamHack Magazine Summer 2010. Here it goes:

1: Är datorspel kultur?

Självklart! Det är ett uttryck för skapande, både hos speldesignern och spelaren. Det är underhållande att ägna sig åt, vilket också passar bra in i begreppet kultur. Alla faktorer finns där, även om jag kan önska att datorspel fick högre kulturell status.

2: Ska datorspel användas i skolundervisning?

Ja! Undersökningar visar att datorspel underlättar inlärningen, eftersom eleven får lära sig visuellt. Det finns spel framtagna för barn med t.ex. läs- och skrivsvårigheter. Spel utvecklar också social förmåga eftersom de kräver samarbete, och man har hittat samband mellan datorspelande och hög IQ.

3: Hur vill ni stötta den svenska datorspelsindustrin?

Vi tror på kreativa försäljningsmodeller – bra produkter får betalt av användaren, och nya modeller med expansioner och betalning av speltid ger bra resultat. Vi vill förbjuda DRM, som hindrar dig från att kopiera produkten, även om syftet är sån användning som är tillåten enligt upphovsrättslagen.

4: E-sport – är det sport?

I främst Asien har datorspelandet fått en sportslig stämpel. Med definitionen av ”sport” kräver fysisk aktivitet. Däremot skulle jag bli överlycklig om spel fick samma status som sport i Sverige. Datorspel är en meningsfull syssla för många och det bör uppmuntras!

5: Varför ska en vanlig dreamhackare bli medlem hos er?

Vi är det enda parti som står upp för din rätt att konsumera kultur, för din rätt att slippa bli övervakad i ett storebrorssamhälle. Vi som lever en stor del av våra liv på nätet ska inte diskrimineras, lagen ska gälla även på internet. Fildelning är något bra och därför bör upphovsrätten förändras.

Att agera som en pirat

Egentligen har jag andra blogginlägg på g, men jag är sjuk och ska nog ta och ha ett litet Oz-maraton och vila.

Tänkte istället ge alla pirater (och andra nyfikna) ett litet lästips så länge. Jan-Olof Ruuska, en södermanländsk pirat, har skrivit en uppsats om Piratpartiet. Ämnet är sociologi och utvalda delar började publiceras 9 juli på den här sidan. När jag ska välja ut ett citat från senaste publiceringen, väljer jag samma avsnitt som Jan-Olof själv valde när han postade länken på min facebookvägg;

Mikael Nilsson var mycket aktiv under årsmötet i april 2010, alltså efter intervjun, särskilt när det gällde en motion angående lokala partistöd efter valet. Det fanns ursprungligen en koppling till organisation och bildandet av lokala föreningar. Styrelsen yrkade avslag och Hanna Dönsberg yrkade bifall med tillägget ”Power to the People!”

Kan inte låta bli att skratta lite igen när jag läser, bilden i huvudet med alla piratnissar i lila tröjor har etsats sig fast;

– Nu börjar det komma fler ”orgnördar”, jag brukar kalla dem för ”orgnissarna”, det låter mycket trevligare. Org-nissarna och ”Ad hoc-nissarna” (skrattar)

Almedalen och utspelen

Jag anlände till Gotland redan i fredags, men tog mig in till Visby och Almedalsveckan i måndags. Dalen fylls av engagerade människor och media – utspelen och PR-kampanjer avlöser varandra. Och idag fick jag äntligen träffa lite gotlandspirater! <3

Mest skrattretande är nog Reinfeldts uttalande om ”den nya svenska folkrörelsen” – de som använder RUT- och ROT-avdrag. Visst är det okey att vidga begreppen ibland, men han kanske borde läsa på lite?

Mest uppseendeväckande måste ha varit Feministiskt Initiativs pengabränning för rättvisa löner. 100.000 kronor i en grill – barbecue, någon? Visst kan man, som många gör, påstå att det är slöseri med pengarna (de vet nog inte att donationen var riktad). Själv tycker jag det blir slöseri när partiets företrädare talar om kampanjen som om alla redan hört om den. Ett liten tips till dig, Tiarafeministen ;)

…som jag fick tillfälle att träffa under Svart Måndags arrangemang ”Den nya svenska frihetsrörelsen”. En intressant diskussion med massor med talang- och insiktsfulla paneldeltagare. Bambuserklippet finns här.

Angående utspel, så publicerades en artikel i Aftonbladet, där piratpartister går ut och avslöjar att de tänker driva The Piratebay inifrån riksdagshuset. Det handlar om att utnyttja åtalsimmuniteten som gäller saker som görs inom arbetet, för riksdagsledamöter.

Själv vet jag att det är stört omöjligt att få ställa in servrar i riksdagen. Jag tycker inte heller det är berättigat att göra det även om det skulle gå. Jag gillar fildelning och bukten, det är inte det, jag vill bara göra det tydligt att jag vill komma in i riksdagen för att ändra och stifta nya lagar – inte stödja en enda torrenttracker. Det förtar också mycket fokus kring det jag egentligen vill förändra som piratpartist – jag vill skydda den personliga integriteten, inte driva tekniktjänster.

Det blir också väldigt ensidigt att bara vilja stödja just en sak. Jag menar – när ska partiet avsätta pengar för att frige Dawit Isaak? För att starta oberoende bokförläggare? Oberoende tidningsutgivare?

Det är ett förhållandevis ogenomtänkt utspel, och det är inte alls förankrat. Jag vill aldrig någonsin hindra mina kollegor, som jag vet också värnar om den personliga integriteten, att uttrycka sig. Däremot hade jag gärna sett att man skrev under med specifika namn, och inte använder uttrycket ”vissa riksdagskandidater”. Jag är själv riksdagskandidat, och visste inte om att utspelet skulle ske, och jag känner mig inte trygg i att ge vallöften som inte går att infria.

Min partiledare frågar sig varför det inte fått mer uppmärksamhet i media. Visst är Piratpartiet ofta missgynnat i media, som fallet var med Valpejl. Där fick vi från start inte svara på enkäten, men efter påtryckningar är vi nu med. Att just utspelet om att driva TPB inte fått uppmärksamhet, handlar nog om att; 1) De flesta vet att det inte kommer gå och 2) Fildelning och teknik är inte politisk intressant i sig, det är snarare lobbyns makt och kulturpolitik som intresserar.

Nåväl, jag hoppas att våra väljare förstår vad det är vi kämpar för, trots en hel del snack om teknik. Och jag hoppas att resten av Almedalsveckan blir ännu roligare, med fler givande samtal.

Rösta på Piratpartiet, för frihet och personlig integritet!

DreamHack Summer 2010

Två år efter FRA-omröstningen åkte jag till Stockholm för att manifestera utanför riksdagen. Det var alldeles för ljust för att få någon effekt av att tända sorgeljus, så jag hoppade över det. Fick tillfälle att skaka hand med en förebild, Camilla Lindberg, som jag anser är den enda sanna liberalen i vår riksdag idag. Vi är inte överens om precis allt, men i de flesta fall tycker jag att hon resonerar förnuftigt och frihetligt. Hon var på väg till en lång kväll med genomgångar och omröstning angående utbyggandet av kärnkraft. Vi talade om att de för just denna omröstning satt kvittningsförbud, det var alltså obligatoriskt att närvara vid omröstningen. Lindberg reflekterar över kvittningsförbud och FRA-omröstningen:

Att vara politiker är att ta ställning och då ska man kunna avkräva sin ledamot att den är närvarande och voterar. Men det luktar dubbelmoral då man ena sommaren använder kvittningar för att ta ut oliktänkande och andra sommaren förbjuder någon att kvitta ut sig! Vad hade hänt om vi hade haft kvittningsförbud den 18 juni 2008? Hade nej sidan vunnit?

Efter en sorgsen, men nice eftermiddag begav jag mig hem till ButiksJohan, alltså den drivna pirat som driver vår Piratshop. Jag fick en sängplats hos honom innan det på fredagen (som egentligen var den riktiga FRA-årsdagen) var dags att fara iväg till DreamHack Summer 2010, en av världens största LAN-festivaler! När vi på morgonen låg och drog det sista ur snoozen ringer Johans mobil (han är valsedelsdistributionsansvarig) och vi får genast väcka Max och pallra oss iväg för att flytta ungefär ett ton valsedlar. Och näe, det var inte ett berättarknep – det var på riktigt nästan ett ton. *pust*

DreamHack var sjukt roligt! Det var första gången jag var där, vilket har sina förklariga skäl – jag spelar inte onlinespel. Lyckades figurera i det magasin som ges ut till alla deltagare, där man ställde frågor bland annat om datorspel är kultur och hur man vill stödja datorspelsbranschen. Just nu har jag inte tidningen framför mig och kan inte skriva av allt, och förvånande nog finns ingen pdf online. :(

Det var rejält med genomströmning i vår monter, där vi sålde över 300 reklamslush per dag.
Det roligaste var att se hur alla dessa människor växt, de jag träffat och sett argumentera förut. Alla pratar om samma saker, i sin form, och det låter övertygande, proffsigt och intressant varje gång. :)
Reprapen, en 3D-skrivare, var ett intressant inslag och öppnade för flera diskussioner om kopimism, ägande och teknikutveckling.

Under DreamHack fick vi chansen att delta i en paneldebatt med riksdagspartiernas ungdomsförbund. Gustav var den som fick stå uppe på scen, han hade eld i baken i början men tröttheten märktes i slutet av debatten. Som pirat får man juh ofta slå sig in då det blir mycket informell lobbying – man försöker alltså vrida en fråga till att angå något av våra perspektiv. T.ex. kan man under en miljödebatt ta upp patentfrågan.

Det tog alldeles för lång tid innan jag avslutade och publicerade det är inlägget, solen har den effekten på mig – jag vill inte sitta vid datorn. Så nu har jag ett anteckningsblock och penna och ska försöka anteckna intressanta saker manuellt under Almedalsveckan, sen ha min egotid framför datorn på kvällarna. Vi får se hur planen faller ut! Kärlek och politik! <3