Skepp! Åh, oj…

När jag vaknade i förrgår och loggade in på facebook, handlade nästan alla uppdateringar om en och samma sak, nämligen om händelsen där israelisk militär bordade aktivistkonvojen Ship to Gaza. Det verkar som om det var på ett av skeppen det eskalerade till våldsamheter, det med (enligt vissa) flest turkar ombord.

Somliga anser att det var juridiskt riktigt av Israel, vissa tvärtom. Vissa anser att Ship to Gaza är välgörenhet, medan vissa menar att det är en politisk aktion. De ombord kallar sig aktivister och inte hjälparbetare, och de ska tydligen ha motsatt sig att frakta förnödenheter genom en öppnad passage. Det kan förvisso bero på att de inte ville att mat och mediciner skulle hamna rakt i händerna på Hamas, vilket enligt uppgift ofta händer när man använder passagen.

Jag kan inte utan att känna mig i konflikt med mig själv, stå på demonstrationen mot Israels agerande. Mellanösternkonflikten är extremt infekterad, det finns goda krafter och onda sådana på båda sidor, och jag vill nästan inte ens fundera på alltihopa. Men att med automatvapen stoppa skepplaster som skulle hjälpa en förtryckt grupp människor är att gå för långt.

Foad Al Hasan ville att jag skulle ställa mig upp och tala. Nog för att Piratpartiet har visat på vikten av informationsfrihet i samband med händelsen, men vi tar inte ställning i själva frågan. Jag nöjde mig med att stå där med Piratpartiet-tröja. Observerade att jag blev fotad igen, troligen av högerextremister som registrerar ”vänsteranhängare”. Jag var juh med i den ”fredliga” delen av manifestationen mot rasism i lördags också, och flera från Ung Vänster och Syndikalisterna har bett mig ”ta det lugnt”. Vet inte hur mycket man ska låta sig påverkas av ett tyst hot?

Anledningen till att jag går på sådana här i regel infekterade tillställningar, är just för att jag aldrig vill låta extremisterna vara dem som för talan. Extremism är alltid farligt, oavsett vurm.

Det var såklart full fart i bloggosfären efter denna händelse i måndags, men om du inte orkar sålla bland guldkornen har jag plockat ut två åt dig; Livbåten när den räddar som bäst, och Rasmus Fleischer när han sätter fingret på 7 saker – klockrent.

Informationsfrihet? Ja, tack! Rösta PP i höst :)

Advertisements

4 kommentarer

  1. Ähh nassarna e bara töntar numera, se de e bara o posa på när de fottar, kke flasha nå så de får nå intressantare o fotta lix:P

  2. Det känns stort att jämföras med Rasmus Fleicher. Tack Hanna!


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s