Sjuk upphovsrätt?

Jag har en hel del inlägg på gång, men har en total svacka med en rejäl sväng av flunsan. Så jag tänkte bara rätt och slätt bjuda på en liten film om upphovsrätt. Varsågod :)

Annonser

Nej till SWIFT!

Precis som Emma önskade imorse så lyckades EU-parlamentet stoppa det avtal som skulle leda till att européers banktransaktioner, i råformat, skickas direkt till USA för granskning. Jag, och många pirater med mig, är nöjda.

Se t.ex. hur nöjd vår parlamentariker blev när beslutet var taget!

Och inte bara pirater, antar jag. Här förklarar Mark varför hans inställning till SWIFT-avtalet ändrats (han var mer positiv till en början).

Jag kan bara hålla med Christoffer i hans kommentar på Marks blogg;

Jag har inga problem med överföring av specifik data OM:
man har starka brottsmisstankar,
datan är ordentligt begränsad,
utlämnad data förvaras säkert,
utlämnad data förstörs ordentligt efter användning

Det var det där med brottsmisstanke, ja. Det där om att en medborgare inte bör förföljas och övervakas om den inte är ett hot mot vårt demokratiska samhälle. Det där om att antas vara oskyldig till motsatsen bevisats, istället för att antas vara skyldig tills motsatsen bevisats…

(O)dugliga regeringen Reinfeldt verkar inte riktigt förstå vad det är jag talar om

Frågan är hur länge vi kan vara nöjda över så vackra resultatsiffror som 378 mot 196? Inte så länge, visar det sig. Citat från SvD:s artikel:

Men USA kommer med all säkerhet att ställa upp ett bilateralt avtal med Schweiz, där alla data om européers bankaffärer lagras, eller med Nederländerna, som lagrar både amerikanska och europeiska data.

Som inbiten pessimist, väljer jag en ny okänd väg, och försöker tänka positivt. Något måste det väl ändå betyda, när så många europeiska förtroendevalda sätter sig på tvären? Har inte det här skapat uppmärksamhet, så att alla ögon är på USA? Och är det inte i en sådan typ av situation som USA har en förmåga att backa? Jag håller tummarna, håll dom med mig! :) Och rösta pirat i september!

Lost

my hands longing to touch you
but I can barely breathe
starry eyes that make me melt
right in front of me

Mister Inaccessible
will this ever change?
one thing that remains the same
you’re still a picture in a frame

I get lost in this world
I get lost in your eyes
and when the lights go down
that’s where I’ll be found…

Anouk

Piratpartiets internkultur

Det har varit en del konflikter i partiet, som inte på något sätt är starkare nu, utan snarare syns mer då medlemmar bevisligen handlar på känsla och vågar göra det öppet. Vi pirater är människor som alla andra, personer med starka principer och vanan att leva våra liv på nätet som om det vore en samling runt ett köksbord.

Marit valde att analysera, och kom fram till att vi på många vis beter oss som en familj. Jag kan hålla med i en hel del av hennes resonemang. Själv har jag känt många gånger att jag står mittemellan två läger, försöker medla, och i något fall kände jag mig så uppgiven och berörd att jag faktiskt satt vid min laptop och grät. Energin räcker inte till, och nu är jag väl i något slags läge där jag bestämt mig att inte tolka folks ickefungerande personkemi som om det vore mitt fel.

Mikael vill inte alls ställa upp på bilden eller situationen att vi skulle vara som en familj. Han skrev:

Internet öppnar för en lättsammare öppenhet, granted, men att vi båda vill ha delad kultur och en förnuftig syn på privatliv betyder inte att jag bryr mig om att du har PMS eller att flickvännen nyss gjorde slut.

Här tycker jag han missar något väsentligt. En människa finner sin identitet i många saker, man kopplar ihop sitt jag i en gruppering efter intresse, status och ideologi bland annat. I vårt parti delar vi en politisk övertygelse, som vi verkligen brinner för. I kombination med det så delar också många av de aktiva piraterna en del av sina privatliv med varandra, vilket leder till att man även identifierar sig med andra pirater genom intressen såsom en speciell musikgenre, eller kanske en livsstil? Detta gör att, när vi diskuterar det politiska, så tar vi ofta åt oss på ett nära plan. Det gör ont i hjärtat, när den jag delat personliga stunder med, i en situation, väljer att inte gruppera sig med mig ideologiskt. Det är ledsamt, när man märker att den andra piraten delar min politiska syn till fullo, men inte visar särskilt mycket respekt för hur jag väljer att leva mitt liv i övrigt.

Hur vi än vrider och vänder på det, så måste vi minnas att vi har samma mål. Vi ska våga dela upp våra roller, ha en professionell när vi arbetar med politiken, och även våga sätta oss i en mer privat roll när vi slappnar av efter en intensiv dag.

Vi bör också ta till oss, på tal om öppenhet vs internkritik internt, det som Thomas målar upp så exceptionellt bra i det här inlägget. Långt, men läsvärt.

För att närmare illustrera mina känslor, väljer jag att citera lite låttexter, som jag lyssnat på i min mp3a, när jag känt att konflikterna duggat alltför tätt.

allt som jag hållit tillbaka i nätter och dagar är kärleken,
hatet och frustrationen, över situationen,
nivån på diskussionen.
vi pratar och tjatar om allt mellan himmel och jord,
men det är näst intill inget vi hinner få gjort.
men det är bäst att vi stressar och springer så fort,
vi kan…
innan vårt samvete kommer ikapp,
innan ångesten tar oss nu i natt.
lyssna på vad en vis man har sagt;
värre kommer det bli och värre har det vart så sjung…
Promoe, Lev nu

but I don’t believe this shit
I know I can make things better
I know it will take some work
but I’m not afraid of the dirt

what if I do nothing?
what if I just turn my back on you?
if I say nothing
what if I just walk away from you?

walk away

I could never walk away from you

Goldfinger, Walk away