Lagars komplikationer

I förrgår läste jag med en sten i bröstet, den här artikeln i Metro. En kvinna som lider av allvarlig diabetes har fått förmånen att genomgå en transplantation av insulinproducerande celler. Som de flesta vet, klarar sig inte transplanterade celler och lemmar ”i det fria” särskilt länge. Snabbt ska det gå, in i helikoptern, spring in i flygplanet, patienten gör sig redo, narkossköterskan börjar sitt arbete. Men denna gång blev det ingen transplantation. Varför? Jo, flygpersonalen vägrade släppa på cellvätskan på planet, pga de nya reglerna för medförsel av vätskor, som tillkommit efter terroristpaniken som håller sitt järngrepp om vårt samhälle. 250 ml celler var vad Marie behövde, 100 ml är den tillåtna mängden.

Vad är det man vill uppnå med sådana här regler egentligen? Jo, vi ska invaggas i falsk trygghet, ”något måste göras mot terroristhoten som hänger över oss”. The Big Boss (läs: USA) är hämndlysten, och det får nu sina konsekvenser i att terroristerna får precis det dom vill. Hur menar jag då? Ja, extremister av olika slag diggar inte demokrati sådär överdrivet mycket, eller hur? Och det som händer nu, är att repressiva lagar och regler slår mot det demokratiska samhället, i tron att det skulle skydda oss från nya terroristattacker. Nya regler och lagar misstänkliggör alla, och då även en eventuell opposition till sittande regering. Hur demokratisk är den bilden? Bryr du dig dessutom om marknad och kapital, så kan jag tala om för dig – de nya lagarna låser också marknaden, transporter drar ut på tiden, blir nästintill omöjliga, länder som har mycket muslimer men få terrorister vill inte handla med ditt företag längre.

Där har vi ett annat stort tankefel. Man vill gärna sätta epitetet ”terrorist” på de extremister som tillber Allah. Hur är det då med de kristna inkvisitionerna? Har det glömts bort? Hur är det med konflikten i Gaza? Katoliker, judar, muslimer, whatever. Överallt, i alla grupperingar finns extremism. För att motverka extremism måste vi försöka ge folk stor makt över sitt eget liv, alla minoriteter måste respekteras, majoriteter likaså. Demokratin måste utvecklas, diskuteras och ständigt belysas för att vårt samhälle inte ska brytas ned av terroristorganisationer. Ingen lätt match, men den ger åtminstone bra resultat på sikt, istället för som det ser ut nu, lagar som ger sämre resultat på kort och lång sikt. Tänk om, gör rätt.

Annonser

1 kommentar

  1. Parllellen med inkvisitionen skulle jag vilja dra till våra demokratiska regeringar i väst, och dess terroristbekämpning. På den tiden det begav sig, var modeordet för Fienden ‘kättare’, idag är det ‘terrorist’.

    Självfallet fanns det då som nu grupper som konspirerade mot makten, vilka skulle bekämpas med alla medel.

    Inkvisitionen hade också moraliska dilemman förstås – det var inte självklart för den katolska kyrkan att bruka tortyr och våld mot människor, men man löste förstås detta på ett elegant sätt genom att demonisera kättare för att rättfärdiga undantag, och de oskyldiga som eventuellt skulle råka hamna i kläm tillhörde ju Himmelriket.

    … Lite på samma sätt som tortyr av fångar på Guantanamo Bay hävdades vara ett ‘nödvändigt ont’, eller hur vår egen regering, och förra regering sannolikt resonerade när man överlämnade flyktingar från mellanöstern till CIA.

    Man kan inte göra omelett, utan att knäcka några ägg, ju?

    Kännetecknande för Inkvisitionens Europa och vårt eget demokratiska samhället är en vilja att göra undantag från en i grunden god människosyn, för att man menar att omständigheterna kräver det.


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s