Parleymani, livsfarligt! ;)

Det här skrev jag när jag kom hem från Parley! i söndags, men mitt fokus efter några dagar blev på att blogga angående PP:s organisation, så här kommer texten nästan en vecka försent:

Nu är jag ett riktigt vrak! Visserligen ett piratvrak, men jag är HELT slut efter en intensiv helg i Lkpg. Jag åkte iväg med ett gäng goa västeråspirater, för att träffa ännnu fler goa pirater! Jag funktionärade och missade det mesta av vad föreläsningar och workshops heter, men Parley var ändå långt mer inspirerande, uttröttande, positivt och värdefullt än jag trodde det skulle vara. Lång mening, svammel, ber om ursäkt. Hjärnan måste omformateras och all dokumentering av helgen måste gås igenom – innan jag kan blogga om alla tankar och ämnen som berördes på eventet. När klusterhuvudvärken gör sig påmind är det bäst att -skärma- svärma av lite, men jag vill i det här inlägget på ngt sätt summera helgen ur ett personligt perspektiv. Kluster, svärmar, politiken, organisationen och allt det andra får vänta till senare…

Det är alltid kul att koppla ansikte till nickname och ”riktigt” namn, därför kände jag mig pepp inför helgen. Det fanns(finns) också enligt mig ett uppdämt behov hos pirater att få diskutera vad vår eventuella ideologi skulle kunna vara. Dessutom anser många att organisationen behöver förbättras. Med sådan ökning av medlemmar vi haft nyligen, så tror jag det är naturligt att gamla strukturer måste ses över och nya komma till. Med fler medlemmar och framgång i val kommer automatiskt fler engagerade pirater, och alla är värdefulla på sitt sätt, eller hur? Jag fick chansen att träffa nya och gamla medlemmar som var och en är med och skapar! Jag tänkte skriva ett ord till i förra meningen, men vad vi skapar är inte säkert. Jag blir lätt filosofisk när jag är övertrött. Mosig som en banan blir man lätt efter bland annat ett varmt bad – en skön reningsprocess som satte fart på några synapser igen.

När man träffar folk såhär, när man länge, lite, mycket och/eller ngn gång träffat dom online, är det alltid spännande att se hur de är AFK (IRL…or…whatever…). Någon är precis som du tänkte dig, medan någon annan är precis så som du inte trodde att de skulle vara. Åldrar hade jag koll på i viss mån, men vissa förvånade mig. Det var kul, för framåt lördagen var stämningen sån att man…ja, redan hade en stor hög med internskämt…i vissa fall hade jag t.o.m hemligheter med någon som för mig mest var ett namn i fredags… Inget allvarligt, bara små samtal om mer privata saker, om samhället, om våra värsta politiska farhågor, om våra privatliv, om politiska strategier och retoriska grepp. Jag gick igenom hela känsloregistret under helgen, och innan jag åkte hem fick jag dela många kramar…kramar utan *stjärnor* :)

Tack allihopa som bidrog till helgen, låt bollen rulla vidare!

Annonser

Det var en gång ett Parley!

Jag har varit på Parley i helgen. Ett bra initiativ, jag tror att vi aktiva verkligen behövde detta.

Partiorganisationen behövde detta om inte annat!

Jag vill illustrera vad jag tänker på genom att be dig läsa Jacob Dexes stilla vädjan till vår duktiga partistyrelse. I anslutning till hans inlägg kommenteras det för fullt och det bloggas, länkas och allt möjligt. Jag ska försöka göra det enkelt och transparent för främst medlemmar, men också andra – min tanke är att jag försöker skriva i stort vad någon tänkt, för att visa vad som föranledde min tanke. Så ska du slippa läsa mer än Dexes inlägg, och valfritt Simons som uppföljning. Om någon känner sig feltolkad, kan de självklart förtydliga, eller tänka vidare i kommentarsfältet.

Jag känner direkt att jag vill ge styrelsemedlemmarna som kommenterar svar, det blev såpass mycket att det blev ett blogginlägg. Det talas om hur riksdagslistorna ska ordnas, hur internvalet ska gå till. I detta beslut har det inte satts en tilltro till en valberedning, utan till en algoritm. En algoritm, för den som inte vet, är ett matematiskt verktyg för att försöka förstå samband och därmed se resultatet. Maskin-synskhet mao. Det har visat sig att algoritmer inte kan mäta kaos, t.ex. skapades väderalgoritmer, men variablarna (de olika värdena) var inte tillräckligt många – efter lång tid sa algoritmen att det skulle ösregna i Sahara. *skrattar lite*

Hybris kallar jag det, när människan tror att om hon samlar allt det hon vet – så kommer hon automagiskt veta allt.

Nog av filosofin!

Rickard Olsson, vill ge dig lite information:
Många funktionärer förstod inte provvalet, pga att det baserar sig på en algoritm, ett ord som inte finns i mångas ordförråd. Därför avstod dom.

Vissa funktionärer, däribland jag, skippade att vara med i simuleringen i protest mot algoritmen (årets piratskämt enligt mig).

Resultatet blev: 77 röster, om jag hörde Rick rätt för en vecka sen när vi i Västerås fick träffa honom (alltid trevligt men framförallt värdefullt).

Sen vill gärna jag ha information också:
Hur många funktionärer har vi?

Sen lite reflektion: De flesta vet att det inte finns ett färdigt perfekt sätt att arbeta. Ingen och inget är perfekt. Men man är tillräckligt bra om man gör sitt bästa, och vill man att organisationen ska må bra, vilket vi önskar – lyssnar man in och omvärderar ständigt och jämt. Politik = kompromisser, i partiet och utanför.

Aspekten Sammy Nordström tar upp är intressant, att styrelsens uppdrag är att ta vardagsbeslut, de viktiga är hela organisationens ansvar. Som jag funderat på; Vår organisation fungerar enligt mig precis som ett företag, låt mig illustrera; Vi ponerar att min kusin jobbar på Subway, och att hon är vegetarian. Saken är den att Subway har ett väldigt bra vegutbud för att vara snabbmatskedja. Dessutom har hon fått fast jobb där då hon är populär bland kunderna, de kan identifiera sig med henne, och hon byter alltid handskar mellan kött o grönsakshantering.

Om Subway skulle vilja utvecklas till en helvegetarisk eller köttälskarinriktad snabbmatskedja, har inte hon som anställd mycket att säga till om. Hon känner sig olustig över att stödja köttindustrin såpass mycket. Då har hon bara ett val helt plötsligt – att säga upp sig!

Undrar hur bra det skulle gå för Subway som restaurang, om kundernas val och vilja inte uppmärksammades? Visst, det finns andra restauranger, men då kommer restaurangen som så att vara något helt annat – med en annan ideologi i grunden. Vill vi att samma sak ska hända partiet? Tillägg i efterhand: Vill ge er information om att det redan hänt. Jag möter vissa som lämnat partiet på grund utav detta läge vi nu börjar fixa till.

Sen lite riktat speciellt till Anna Troberg:
Citat, Jacob Dexes kommentarsfält: ”Ett sätt är att styra upp kommunikationen från medlemmarna upp genom kommunledare, valkretsledare och distriktsledare, som Rick föreslog i sitt senaste nyhetsbrev”

Ahlumans teckning är talande, jag tror att det grundar sig i ett demokratiskt problem – lokala ledare är inte demokratiskt tillsatta, vi jobbar i en grupp under er, som våra medlemmar knappt har koll på. Vi har fått klartecken på att vi får hålla demokratiska val till ledare, vilket har en annan positiv effekt – nämligen att vi antagligen slipper de ledare som jobbar intensivt två månader, sen försvinner igen (de ska vara aktivister, rätt person på rätt plats) Tack styrelsen! :)
Något du, Anna, poängterar i Mattias Bjärnemalms blogginlägg angående för många positioner, är att det pågår en demokratisk process. Det är alldeles utmärkt. Bara två problem där: 1.Funktionärer har fått veta att det pågår en process, men har inte fått chans att påverka den (även kallat megafonkommunikation, men tyvärr – det har inte varit lika högt som en megafon).
2. Medlemmarna har ingen aning om att det pågår en process, funktionärerna har ingen information att delge om processen.
För att summera i en mening:
Mänskligheten har kommunikationsförmåga att tacka för demokratin! Nu börjar vi kommunicera! :)

Mattias belyser något i sitt inlägg, att delegation av ansvar måste ske nu. Vi har växtvärk, och många duktiga människor står i kö – så vi får rätt personer på rätt plats menar jag.

Jan Lindgren nämnde i någons kommentarsfält att det finns mycket frustration från alla håll. Det märktes i helgen kan jag lova! :P Inte så konstigt kanske, frustrationen har byggts upp länge, hos vissa sen starten 2006! Tre års frustration exploderade på Parley! – creds till Klara Tovhult och Björn Odlund som utan att falla ihop tog första smällen! ”PANG!”, sa det, nu kan vi bygga nytt! :) Simon Rosenqvist kommer med bra förslag i sitt inlägg, som bör läsas när du är pigg o alert.

Många tar upp att det är positivt med många poster, för det ger kontakt med medlemmarna. Sant till viss del. Vi älskar att länka, eller hur? Och det är nog det funktionärer ska vara – länkar. Låt oss länka, dividera ansvar ut i vårt enorma demokratiprojekt, så studsar det input tillbaka!

Men glöm inte att uppmuntra, inte tvinga! Många ”pirater anonymous” vill läsa och se, men inte tycka och göra. De är också värdefulla, och de är enligt min uppfattning ungefär lika många som dom som vill vara aktiva (av de jag mött). Informationslänkande blir det då, så kan vi laga pyramiden på Ahlumans teckning! Eller vad säger ni?

Ahlumans pyramid

Vill göra ett tillägg nu när jag fått förmånen att chatta en stund med Richard Olsson och Anna Troberg. Det var några liknelser Richie tog upp angående hur beslut antas i organisationen. Kanske lyckades hitta ett trasigt rör där?;
Är det så nu att vi egentligen har en diskussion om behovet av att kunna ha insyn i partiledningens jobb, och inte styrelsens? Självklart talar jag inte om 100% insyn, men insyn i beslutsunderlagen främst, och en dialog om desamma, under begränsad tid. Styrelsen har krav på sig, de är valda utefter dessa krav, och vill förstås ha ansvarsfrihet när det är aktuellt. Ett krav är att tillsätta en fungerande partiledning. Det kanske är däri det förekommer kommunikationsproblem också, inte bara mellan funktionärer och styrelse, utan också mellan funktionärer och ledning, och kanske mellan ledning och styrelse (i de fall man inte innehar dubbla poster, kan jag tänka mig att man känner sig lite utanför).
För att återknyta till den inom piratrörelsen vanliga jämförelsen med ett företag – kunderna på ett internetcafé vill att cafeét ska byta plattform, från Windows. Det har receptionisten lyckats snappa upp på något sätt. Receptionisten går entusiastisk till chefen o berättar, de hade juh haft en aning om detta! Så byter dom snabbt som tusan till Mac, trots att kunderna vill ha Linux. Det jag försöker säga är såhär enkelt: Partiledningen behöver förankra ett beslut, inte alls lika mycket som styrelsen – inte ens i närheten – men lite grann, annars kan det bli helt fel.

Tillägg: Jag har fortfarande inte lärt mig skillnaden mellan styrelse och ledning, kanske just för att det inte finns någon riktigt stor skillnad. Nu förstår jag att det visst är styrelsen jag vill kritisera, inte ledningen.

Storstaten EU – nu är den här!

Irland har i en andra folkomröstning igår röstat ja till Lissabonfördraget. Nu väntas ratificering från några länder, sen anses EU ha en ny ”grundlag” att förhålla sig till. En grundlag som av ja-sidans anhängare kallas mer demokratisk. Konstigt, tänker jag, mitt parti har juh aktivt tagit ställning mot detta fördrag…? Så, vi tar en titt på vad som egentligen hänt:

Förhandlingar angående Lissabonfördraget har pågått länge – EU-ledarna misslyckades att enas om konstitutionen redan i december 2003. Men vänta nu, hette det inte ”fördrag”?
Jo, från början kallades allt detta för ”konstitution”,och inte ”fördrag”. Formuleringen ”konstitution” fick mycket motstånd, så namnet ändrades 2007 – en slags kosmetisk ändring, ren översminkning. För i realiteten ändrades inte särskilt mycket i fördraget. Det förekom några fler sminkningar, man tog bort förslaget om en gemensam flagga och andra irrelevanta saker. Istället för att få en utrikesminister, skulle EU nu få en ”högre representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik”. Vad det nu skulle vara för skillnad förstår iallafall inte jag.

Jag minns tillbaka till när jag var nio. Då gick jag runt och klistrade upp ”Nej till EG”-klistermärken överallt. Jag förstod risken med att skapa någon slags överstat, även om jag inte ens hade det ordet i mitt vokabulär än. 15 år senare känns det som om vi är där – jag är europé mer än svensk nu, eller? Och detta utan att alla länder egentligen ville.

Ändringarna som fördraget leder till, anses göra EU mer demokratiskt för att (…fast alla glömde…):

* Medborgarinitiativet innebär att en miljon människor från ett antal medlemsstater kan uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram nya lagförslag. (Kommissionen är inte så duktiga på lagstiftning med öppenhet gentemot medborgarna. PPs parlamentariker skriver om EUs demokratiska underskott: http://christianengstrom.wordpress.com/2007/10/17/eus-demokratiska-underskott-i-praktiken/ Jag funderar, vi får alltså komma med förslag, men har ingen chans att stoppa ett förslag? Great…)

*Medbeslutandeförfarandet blir ordinarie beslutsförfarande. Jättebra! Fast jag anser att det nog varit bättre om det direkt folkvalda parlamentet skulle vara den institution som kommer med lagförslag. Kommissionärerna är valda av respektive lands regeringar, och kommissionen skulle blivit mindre 2014. Nu anses EU ”lovat” att fallet inte blir så, att kommissionen åtminstone ska få ha en icke folkvald representant från varje medlemsland. Men det är inte ett juridiskt bindande löfte, så jag undrar om inte många irländare slösade bort sin röst på ingenting. Sen får vi inte glömma att medbeslutandeförfarandet inte alls kommer gälla för alla frågor, det är bara formuleringar i media som fått det att verka så. Dessutom ska allting beslutas i samarbete med ministerrådet, som i fördraget inte behöver komma till samma enhällighet i frågor som förut.)

* Ökat inflytande för nationella parlament, dvs medlemsländernas regeringar. Tack vare motstånd i Tyskland arbetades det fram ett förslag: Om minst en tredjedel av de nationella parlamenten anser att ett lagförslag bryter mot folkets vilja, måste kommissionen motivera varför den lade fram lagförslaget. I frågor som rör frihet, säkerhet och rättvisa räcker det med en fjärdedel av de nationella parlamentens röster för att det ska omprövas.(Men kommissionen är inte tvingad till att dra tillbaka förslaget om det möter stort motstånd!)

Ja, vad ska man säga? För mig känns det som om det bara finns något minimalt positivt med att Lissabonfördraget nu ser ut att bli verklighet – Piratpartiet får en till representant nere i Bryssel. Amelia kommenterar själv i den här artikeln: http://www.dn.se/nyheter/varlden/amelia-andersdotter-kritisk-till-lissabonfordraget-1.966658

Finns matnyttigheter här:
http://christianengstrom.wordpress.com/2007/09/27/ett-bra-nej-for-europa-hade-det-varit/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lissabonfördraget

Vad säger andra politiker angående Lissabonfördraget? Reinfeldt (m) utbrister: ”– Idag är en bra dag för Europa”, medan Eva-Britt Svensson (v) har tänkt efter, och kallar fördraget ”en fara för demokratin”.

Själv ser jag många faror just nu. Som min egen partiledare Rick väljer att uttrycka sig:  ”Under oktober kommer telekompaketet att ligga i tredjebehandling i EU, och FRA-lagen behandlas igen i riksdagen. Under november kommer (kanske) Pirate Bay upp i hovrätten, och EU ska sätta sin IT-agenda för nästa fem år (”Visbyagendan”). Därefter har vi Stockholmsprogrammet, Acta, Indect, …listan fortsätter. Det är inte brist på frågor att prata om.”

Genom den här bloggen ska jag vrida och vända på saker bäst jag kan, och går genom starten av den officiellt ut att jag ställer upp som kandidat till riksdagen 2010, för Piratpartiet, för den som nu missat partitillhörigheten!