Moderata gäspningar

Bloggosfären har fått nys om några moderata politiker som gärna vurmar för upphovsrätten i den konservativa och teknikfientliga form den nu är skriven. På upphovsrättspropagandasidan Filmfolket.se svaras det på en enkät.

Anna König Jerlmyr (m) kommer med briljanta lobbysmilande svar, som det här angående kriget mot fildeningen:

Sen måste Sverige slänga silkeshandskarna i soptunnan och med kraft ta till åtgärder mot dem som distribuerar illegal film och musik.

Tydligen är fängelsestraff och över 30 miljoner i skadestånd inte nog (The Pirate Bay, du vet?). Ett fängelsestraff på ett år – att jämföra med straffsatserna för grovt sexuellt övergrepp mot barn: fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vilka signaler… Tvinga dig på ett barn hellre än utveckla tekniktjänster, du kan få lägre straff och dessutom komma undan med några hundratusen i skadestånd, billigt och bra!(?)

Angånde konkurrenssituationen på kulturdistributionsmarknaden svarar Hans Wallmark (m):

Ännu bättre upplysning om de legala alternativen på nätet i kombination med att vi lagstiftare tydligare slår vakt om rätten att leva på sitt eget skapande och sin fantasi genom att upphovsrätten värnas.

Där satte han minsann huvudet på spiken! Fantasi är vad det ofta handlar om, en fantasi om att varje nedladdning representerar ett förmodat köp. En fantasi för filmbolagen, en fantasi om att upprätthålla sin kapitalstinna, skaparfientliga marknad.

Efter att ha surfat runt och läst bland andra Johnnys, Stefans, Annas och FMS inlägg, så snubblar jag med förtjusning över Thomas svar på Johnnys remix av enkäten. Jag hänger på dom och svarar! :)

1. Vilket är din bästa nedladdning någonsin?
I egentlig mening var det juh inte min nedladdning, utan en vän som brände ut den till mig. Tacka gudarna för det, eftersom filmen inte kom upp på biograferna i Sverige. Om jag minns rätt släpptes den på DVD i Sverige nästan ett år (!) efter jag sett den för första gången. Och däremellan blev det fler tittar. Och fler…och fler… Jag erkänner, jag är en aningens besatt av den lite skruvade filmen Donnie Darko. Så pass att jag idag har ett motiv från filmen tatuerat på min fot, som ett evigt minne över känslan som den lämnade hos mig efter jag sett den första gången.

2. Hur brukar du oftast rösta, har du exempelvis testat något av alla de svenska vårdskolaomsorg-alternativ som klumpat ihop sig i Mittens Rike?
Jag är traditionellt röd, men var så pass ung när jag blev pirat, att jag inte haft chans att rösta så många gånger. EU-motståndare är jag, och kritiker förblir jag. Annars har jag haft svårt för att välja rött eller grönt, och vilken nyans av röd? Kanske just för att det blivit en brungrå röra av det mesta…

3. Tycker du att rättssäkerhet, budbärarimmunitet och brevhemlighet är viktigare för samhället än att en välmående bransch med en armé av gråterskor får idka utpressning mot barnfamiljer?
Men, var det inte organisationer med kapital och företag som skulle stifta lagar i det här landet? Har jag missuppfattat nåt? Påstår du att vi medborgare skulle ha något att säga till om?

4. Hur tycker du att man ska minska konkurrenstrycket från den illegala underhållningskartellen för de legala aktörer som distribuerar kultur via nätet, bland annat på The Pirate Bay?
Här kan det inte svaras bättre än vad Thomas gjort, jag citerar:

Spontant svar: Medelst maskingevär och tegelvägg. Vi måste komma ihåg att våra kulturarbetare måste få betaaalt! Särskilt kulturarbetare som gitarristen Sony/BMG, trummisen Universal, violinspelaren Warner och – sist men inte minst – på triangel, EMI. Den här typen av kreativa människor behövs för musikens överlevnad. Tror du att Beethoven hade kommit någon vart utan en dubbelexamen som civ.ing./civ.ek.? Min rumpa! Säg mig vad vore vi utan dessa musiker från Handelshögskolan? Eller alla sånglärkor med juristexamen? Musiken vore kort och gott död. Död som i demokrati.

5. I många europeiska länder fanns en gång i tiden så kallade ”black rooms” där maktens lakejer öppnade och kontrollerade all post. Tycker du att vi ska ha samma regler i Sverige?
Jag vet inte, måste fråga min partiledare. Han måste juh veta allt om hur man uppnår regeringsduglighet. Hoppas jag. Annars får jag nog bli moderat…

Naket värre!

När jag slösurfade runt på facebook igår, dök den här texten upp:

Gå in på Eniro.se och sök på Kartor, Åsögatan 176 och klicka på ”Gatuvy”. Dra pilen till höger till det röda huset på andra sidan gatan och där på andra våningen…zooma!

För dig som är lat; det visar en moonande person. Jag log först, här är en person som tänkt snabbt när Eniros fotograferingsturné varit i närheten. Men, mitt leende försvann snabbt. För jag själv kom snabbt att tänka på faktumet att man faktiskt kan hamna på bild mot sin vilja, och i värsta fall i situationer man helst håller för sig själv. Bilderna är som synes oerhört detaljerade. Jag vill ha kontroll över vilka som ser mig naken, precis som snubben på bilden där har. Naket eller ej, man ska ha ett val.

Google har löst det med censurering av ansikten och nummerplåtar. Censur är inget jag i allmänhet är för, men i vissa fall, när det kommer till skyddandet av den privata sfären, anser jag det berättigat. Jag själv tyckte det var obehagligt när det började publiceras kort på husen och trappuppgångarna. Jag vet att det är en användbar tjänst, och jag vet att om någon verkligen vill hitta mig kan dom göra det ändå. Men någonstans där gick min personliga gräns. Idag står endast mitt mobilnummer intill mitt namn på de sidor jag kan behålla kontrollen över.

Men tyvärr finns det upplysningssidor som publicerar i princip rubbet om mig. Folkbokföringen på Skatteverket kan man förvisso ringa upp, men det kräver en liten ansträngning i jämförelse. Kreditupplysningar slängs hit och dit över nätet, och man kan undra vad för nytta kreditupplysningslagen gör egentligen. Läs mer om kreditupplysning på Datainspektionens hemsida.

Det finns mycket länkar att kommentera för tillfället, men jag har varit borta från datorn en hel del i dagarna. Dels pga sjukdom, men också för att jag planerar Östra Distriktskongressen i Ung Pirat. Som att tälja guld :)

Jag måste verkligen gå och vila nu, men vill kort kommentera något först. Australiens beslutsfattare har total moralpanik! De förbjuder nu pornografiska verk som porträtterar kvinnor med a-kupa. Det här är helt oförståeligt för mig. Som (numera) stolt bärare av två bröst i just den storleken, och som självständig myndig kvinna, blir jag äcklad av det faktum att en eventuell nakenbild på mig skulle kunna klassas som barnpornografi. Som du ser på bilden så skulle jag antagligen kunna förväxlas med en sjuttonåring, om inte ännu yngre.

Som om det inte vore nog med förbudet mot vackra (ja, dom är alla det), små tuttar, så är det i Australien, sen åttiotalet även förbjudet med porträttering av kvinnlig ejakulation. Motivation till detta beslut torde vara att man antingen förbjuder all sex som innehåller eventuell porträttering av golden showers, alternativt att man anser att kvinnlig ejakulation är onormalt och frånstötande. När är det dags att ta nästa steg bakåt, när är det dags att förbjuda porträttering av kvinnlig orgasm överhuvudtaget?

Carl Johan Rehbinder berör också ämnet.

Media – learning by doing

På ett väldigt konstruktivt och givande möte (som jag tyvärr missade pga avlönat arbete) bestämdes det att Piratpartiet Västmanland ska skicka ut lokala pressmeddelanden. Ett levande dokument slängdes upp, och jag var själv sista redigerare och skickade iväg pressmeddelandet till olika lokala medier som några av mina kollegor samlat ihop.

Vi fick napp! :) Jag blev kontaktad av Vestmanlands Läns Tidning och P4 Västmanland. Intervjun med VLT var kanske inte utformad som man önskar sig, jag bemöttes av frågor uppblandat med negativa konstateranden. Jag förstår och respekterar att alla människor har åsikter, men journalistyrket bör inte beblandas med åsikter i min mening. Artikeln är publicerad enbart i papperstidningen, och den återspeglar det jag försökte säga ganska okey, jag var orolig för något annat pga bemötandet. Rubriken var lite kul också, tagen ur luften: ”Hon vill bli en pirat med makt”. Det skrattar jag gott åt, klart jag vill bli det: Jag vill att partiet ska få makt att skapa reell förändring, och det ansvaret axlar jag gärna. =))

Om du trycker på länken till P4, kan du läsa artikeln som är baserad på vårt pressmeddelande, och där finns också en liten länk till ljudklipp med inslaget. Den som talar utöver mig är Audrey Erath, en väldigt trevlig programledare som jag gärna gör radio med igen!

I övrigt kan jag säga att min hjärna varit rotmos och min kropp som en för hårt stoppad fläskkorv idag, har inte riktigt återhämtat mig efter Tjejsnack i helgen. Ett blogginlägg om min syn på arrangemanget och genusdiskussionen är nu utlovat (så fort jag hunnit samla mig). Tack Marit Deldén och Isabella Lemoine för ert arbete, och tack till alla som gav mig intryck och kärlek under helgen!